Så är man då tillbaka på ruta 1.

Alltså dit jag INTE ville komma igen.

Vilket skit, jag visste det, jag visste det, jag visste det!

Men ändå måste jag gå igenom detta en gång till.

Vad jag menar är att jag åter är sjukskrivien för min utmattnings depression!

Efter två år på halvtid på jobbet, som har funkat hur bra som helst, blir jag åter tvungen att gå tillbaka på heltid med SAMMA arbetsuppgifter som tidigare, samma stress.

Ja, vad händer???

Vad tror ni?

Efter ca tre veckor bryter jag ihop IGEN!

Gråter, skakar, glömmer saker, svettas, huvudvärk, mår med andra ord SKIT!

Ska det vara så här nu? Vad ska jag göra?

Jag har sökt andra jobb hela tiden jag varit sjukskriven..men får inga.

Varför..är jag för gammal?

Eller är det för att jag jobbar inom svenska kyrkan som arbetsgivare inte vill anställa mej?

De kallar ju inte ens på intervju längre!

Jag har sökt allt...men inget.

Hur det än är så måste man ju ha pengar..så jobba måste jag ju.

Är det någon som kan ge mej ett tips?

Ska iaf träffa min läkare på onsdag. Får höra vad hon säger...

men så här kan jag ju inte ha det, det är iaf ett som är säkert.

Jag vill må bra!! Vill verkligen inte må på detta vis.

Pls hjälp mej med tips!!

 

Carina Westerman

3 oktober 2009 18:42

Kram på dig!!!
Jag vet exakt vad du går igenom har varit där själv. Jag är dock tillbaka på mitt gammla arbete på full tid men är så jätte trött fortfarande, en trötthet som inte går att förklara.
Det värsta är att omgivningen inte förstår. Ofta får man kommentaren "trött är väl alla" ja visst men det är skillnad på trötthet och trötthet.
Jag stormtrivs egentligen med mitt arbete men jag inser att jag kanske måste byta för att ge kroppen en ärlig chans.
Jag söker också olika arbeten och jag arbetar idag inom läkemedelstillverkningen och jag kan säga att jag blir inte heller kallad till några intervjuer.
Det är lite surt att man inte ens får en chans att berätta och visa vem man är.
Jag kan ju informera dig att du är populär hos Jonathan han ser så mycket fram mot miniorerna på måndagar så när jag talade om att du var sjukskriven blev kommentaren "men då får ju inte jag träffa Marie på måndag" en del besvikelse var det över det.
Ta hand om dig själv nu och var egoistisk det är ingen annan som bryr sig om en i slutändan utan man måste ta hand om sig själv.

Många stora kramar från mig.

Carina i Skeberga

 

Britt-Marie

4 oktober 2009 12:34

Men kära lilla Marie! Jag visste inte att du varit sjukskriven för detta. Förstår det känns himla frustrerande. Jag tror inte det har något med svenska kyrkan att göra att du inte blir kallad på intervjuer. Och för gammal är du inte heller. Bamsekram, din vän Bitte.

 

Daniel

5 oktober 2009 12:29

Älskar dig mamma, jag vet att du har styrkan att ta dig igenom denna skiten. Du är den starkaste kvinnan jag nånsin varit med om, och jag vet att du kommer klara det. Allt som behövs är några ljusglimtar och ett jobb där du inte får skit för allt du gör. Jag vet att du har styrkan att klara detta. Fan, klarar du av att fostra 4 stycken ungar med allt vad det innebär, kan du klara av att hitta ett jobb. Älskar dig massor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJJJJJ!!! Såg just att jag inte bloggat sen i september!! Skandal! Varför har jag itne de då tro? Jaaa jag har jobbat mycket! Men det kan ajg ju inte bara skylla på,  då det finns fler timmar på dygnet än då. Nää jag har väl bara inte h...

Ja så där är det.... men nu är jag iaf hemma men åker o jobbar imorgon igen. Fått jobba 3 pass mer än vad schemat visade! Det är man ju superglad för! Skulle ha jobbat endast 13 timmar, men veckan kommer att sluta på ca 35 timmar! Det är ...

Vet ni hur underbart det känns att känna hur ni bryr er och känna era värmande kramar!!  Det betyder mycket! Dels får jag läsa oxå att jag inte är ensam...det vet jag förut, men det känns ändå skönt att veta! Jag känner att jag har många därute...

.....och det är svårt att andas, känns det hopplöst igen. Ska det nu börja igen? Nej jag hoppas verkligen inte det.  Man säger att man ska kunna Stoppa det....men HUR gör man då? När tankarna mal och magen är i uppror. Det kryper inne i arm...

Så är man då äntligen långledig. Det är ju sjuk skönt faktiskt. Börjar känna av att jag har jobbat såå mycket denna sommar. Inte mycket till ledighet heller. 11 dagar. Men nu har jag äntligen 4 dagar att andas på. Ska verkligen försöka att gö...