Tack kära Tove!!

Din kommentar värmer!

Jag antar att du oxå är mamma och har varit med om saker!

Har fått lite respons från andra i min närhet oxå. Det är skönt att få lite stöd i ryggen!

Grejjen är ju att jag älskar mina ungar så fruktansvärt mycket!! Jag vill hjälpa med så mycket, men när kroppen säger ifrån så är det inte mycket jag kan göra åt saken!

Försöker finnas här på annat sätt!!

Nu är de iaf framme och allt har gått bra.

Antar att de kommer att sova ovaggade inatt!!

Önskar dem så mycket lycka till med deras Nya liv där i Norr!!

Söööööndag!!

Nu har dom gett sej iväg på riktigt mot Norr. Allt är klart o huset är tömt!

Dessvärre är det inte helt ok.

De är arga o besvikna o tycker inte att de fått hjälp av oss med flytten!

Men vad mer skulle jag göra??

Hur många gånger erbjöd jag med att ha lillan hos mej?

Så de fick packa o fixa.

Men det ville dom inte.

När kroppen värker o inte funkar som den ska, vad ska man göra?

När man vet att om jag håller på för mycket så är man helt förstörd sen!! Så va det när vi va där och hjälpte till med förra lasset.

Gubben min låg hela dagen efter, med sån värk i sin stackars fibrokropp. Ska man strunta i sej själv o hjälpa ändå????

Jag vet fan inte på vilket ben jag ska stå...gör man si eller så blir det fel i allafall.

Tycker nog vi ahr hjälpt till mycket ändå...under hela tiden.

Men när kan man känna att det man gör är ok??

När ska ens barn förstå att man inte mår bra?

När ska de begripa att man inte är ung längre, och att man inte gör saker av elakhet???

Kanske är vi dåliga föräldrar.....

Att saknaden för att de försvinner härifrån är stor är ett som är säkert.

Men jag hade aldrig trott att vi skulle få skit för att vi inte orkar.

Det hade jag aldrig trott!! Jag kan bara säga att jag är väldigt ledsen och besviken!

Ja, vi har oxå flyttat från ett STORT hus där vi bott i 30 år.

Men ärligt talat fick vi inte mycket hjälp heller...men vi fixade det. Det är som det är!!

Jag skulle aldrig be mina barn ta semester för att hjälpa oss ALDRIG!!

Nä då fixade vi det själva. Visst lite hjälp fick vi men.....

Nä nog om detta nu!!

Jag är ledsen o besviken...det är bara så.

Då kan det bli fel. Jag älskar alla mina ungar över allt annat!!

DET vet dom!!

återkommer när jag mår bättre!!!

Kom gärna med kommentarer, har vi gjort fel???

hur skulle DU gjort???

Pyzz