Ja för så är det!

Jag lider av depression!

Det är inget jag går och pratar om egentligen.

Men va tusan??

Varför ska jag skämmas för det?

Jag har lidit av det i många år, 

men det är väl de sista åren jag har kunna accepterat det.

Så är mitt liv och jag måste göra det bästa av situationen!

Min mamma led av samma sak, men då på den tiden skulle det absolut inte talas om det!

Det va skämmigt!!

Läkarna gav henne sobril och valium så att hon skulle bli lugn, och nog blev hon det!!!

Men mådde hon bra???

Näää knappast!

Stackare min älskade mamma!!   

Sen kom det "lyckopiller"

Det va inte heller bra!

Fy om man åt det!!

Kunde aldrig vara bra!

(sa folk och Säger faktiskt folk fortfarande!)

Men JO...ibland är det räddningen för oss!

Folk som säger emot, har aldrig mått dåligt och har ingen aning om vad de pratar om!!

Jag har testat en massa olika mediciner för depressioner,

kanske är jag inne på 5:e sorten.

Men Nu har jag fått en sort som är ok!

De förra sorterna har jag gått upp i vikt av,

det är inget som är roligt. 

Man mår taskigt

och dessutom

äter man medicin för att må bättre,

så ska man förutom det gå upp i vikt oxå!!

Hur kul är det??

Inte ett skit!

Men nu mår jag riktigt bra generellt....

Men just NU, idag och i går....

mår jag inget vidare.

Men jag vet ju att det blir bättre.

Det är inte hela hösten, som det varit förr, det är nu idag och kanske några dagar framöver.

Så jag står ut.

Sen får min omgivning stå ut med mej oxå.

Idag känns det ändå helt ok!

Jag har varit o tränat!

Om ni missat det så går jag nu två ggr i veckan på träning med redskap och maskiner.

Så en gång i veckan går jag nu på Zumba!!

Jisses så bra jag är!!

Ingen annan säger det så jag säger det själv!   

Tycker ni att jag är tjatig om att jag tränar så TYCK de då!

Jag är stolt över mej själv!

Så jag tjatar på om det!  

Där kände jag mej riktigt uppkäftig!! 

Jaha så har jag lagt ut en del om mitt liv oxå....om mitt innersta!

Tyck vad ni vill om mej!

Jag är den jag är!

Gillar ni mej mindre för det så, fine!

Det är upp till er!

Men jag är ärlig och känner att depressionen är en del av mej nu!

Jag tänker inte skämmas för något jag inte kan rå för!

Så nu vet ni!!!

Är jag en sämre människa för det?

Nej det tycker jag då inte! 

Gör du?

Kommentera gärna!!

Skulle va roligt och höra vad just DU tycker!!!

Har du oxå varit med om det? Mår du oxå dåligt ibland?

Kan du prata om det med nån???

BERÄTTA!!!

Kramar till er alla!

Speciellt alla ni som mår som jag nu på hösten!!!

En kram till er alla!! 

Mjau!